Panta mera

Av nån anledning hatar jag verkligen att gå och panta. Känner mig risig och det känns som alla kollar på mig och tänker "meeen kolla luffarn" och dylikt.
Trots att man egentligen gör en god gärning för det är ju trots allt i pantautomaterna skiten hör hemma.

Vanligtvis brukar jag överlåta pantproceduren till Herr Ibanez men eftersom han är borta kände jag mig illa tvungen att få väck berget av flaskor och burkar idag.

Med tre överfulla påsar smyger man ut på Karl Johan, blicken fokuserad i backen,
och börjar helt sonika knata iväg mot slutdestination, Bunnpris.

Väl framme vid automaten så är den ur funktion. gött, tänker jag och ställer
påsarna på golvet bara och börjar istället inhandla söndagens brödföda.
Väl i kassan gör man dagens misstag. istället för att bara betala och dra hem
ställer jag frågan "funkar inte pantmaskinen"?
Det ska den tydligen göra och personen i kassan ropar på en kollega som gör mig sällskap till automaten. Han börjar trycka och dona, byter sopsäckar som är överfulla medans jag står bredvid och bara väntar. alla som varit på Bunnpris
någon gång vet att det är inte är väääääärldens störta butik. dessutom är det söndag, vilket betyder mycket folk och jag står jävligt mycket i vägen där jag står med mina påsar. ville jag bara släppa skiten och dra hem men vågade inte säga nåt.

Efter många om och men får han igång helvetet och jag påbörjar det enda roliga med att panta, att mata in alla flaskor i hålet. Trycker på knappen för kvittering
och går mot kassan. überkö, ej oväntat. kommer fram till kassan och ger honom kvittot. "det här är fel", säger mogget. "gött" tänker jag och går tillbaks till nissen som fixa automaten. vi går tillbaks och då har nån risig polack börjat panta
och då får man typ skäll av den anställda för att jag lämnat platsen.
just ja, sorry. ska stå kvar och skrika nästa gång jag får problem.

Tydligen så skulle jag tryckt på kvittoknappen en gång till för att få mitt kvitto
och det har istället polacken gjort nu. detta läser bunnprissnubben som en öppen bok
och frågar polacken vart han gjort av mitt kvitto.
En dispyt uppstår mellan rishögarna, in english dessutom.
Bunnprispöjken kallar mig "she" ett par gånger när han förklarar att det är mitt kvitto. gött tänker jag och vill fortfarande bara dra.

Till slut böjer sig polacken ner och låtsas leta efter mitt kvitto på golvet samtidigt som han gräver fram det ur sin strumpa vilket både vi andra ser.
Gött tänker jag.

Får tillslut mitt jävla kvitto och efter en tids köande kommer belöningen.

54 sköna NOK. Tur att Ibba kommer hem snart.



PantNisch